- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
76

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Lynde blir slagen av fasa.
karaktärsfelet. Och på vad sätt skulle hon straffa henne?
Den vänliga vinken om björkriset - om vars fortraffhga ver-
kan samtliga fru Rachels egna barn hade kunnat sta upp och
vittna - tilltalade ej Marilla. Hon trodde ej, att hon skulle
kunna slä ett barn. Nej, man måste hitta på nagon annan
straffmetod för att bringa Anne till rätta insikten av hur svart
hon förbrutit sig. „ .. , ... ,
Marilla fann Anne liggande framstupa pa sangen, bittert
gråtande och fullkomligt glömsk av att smutsiga kängor lamna
spår på ett rent vitt sängtäcke.
— Anne, sade hon, ej ovänligt.
- Anne - med större stränghet - gå genast upp ur
sängen och hör på vad jag har att säga dig.
Anne kravlade sig ned från sängen och satte sig med
stel hållning på stolen där bredvid. Hennes ansikte var svul-
let och vått av tårar, och hon stirrade stint i golvet.
— Jo, du har just burit dig nätt åt, Anne! Skäms du
inte över dig själv?
— Hon hade ingen rätt att kalla mig ful och rödhårig,
svarade Anne trotsig och tvär.
- Du hade heller ingen rätt att bli så ursinnig och tala
till henne som du gjorde, Anne. Jag skämdes för dig ja,
riktigt skämdes. Jag ville, att du skulle visa dig snäll och
artig mot fru Lynde, och i stället har du gjort mig så gräns-
löst häpen och bedrövad. Jag förstår inte, varför du skulle
ta humör så där förskräckligt därför att fru Lynde sa’, att
du var rödhårig och mager. Det har du ju själv ofta talat om.
— Jamen det är stor skillnad på att själv säga en sak
och höra andra människor göra det, sade Anne med gråten i
halsen. — Man kan ju nog själv veta, att någonting är så
och så, men man kan ändå inte låta bli att hoppas, att andra
människor inte fästa sig så mycket därvid ... Ni tycker nog,
76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free