Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes ursäkt.
arta sig skapligt nog. Hon har naturligtvis ett underligt sätt
att uttrycka sig — hur ska jag säga? — hon använder så
starka ord . . . Men det får hon väl vänja sig av med, nu när
hon kommer att vistas hos bildade människor. Och ett häf-
tigt humör har hon, det syns ju, men vet du vad, en unge,
som har ett häftigt humör, det blossar upp och sprakar lite,
och se’n går det över, och det är tusen gånger bättre med
en så’n än med en illmarig och lömsk. Bevare mig väl för
illmariga ungar, det säger jag! På det hela taget, Marilla,
tycker jag inte hon är oäven alls.
När Marilla gick hem, kom Anne ut ur trädgårdens dof-
tande skymning med en bukett vita konvaljer i handen.
— Jag bad ju fint om ursäkt, säg? frågade hon stolt,
då de gingo utför stigen. — Jag tyckte, att när jag nu ändå
skulle göra det, kunde jag göra det ordentligt.
— Ja, nog gjorde du det ordentligt alltid, sade Maiilla.
Hon fann till sin häpnad och ledsnad, att hon helst
hade velat skratta åt minnet. Hon hade dessutom en obe-
haglig känsla av, att hon borde ge Anne en liten uppsträck-
ning för att hon gjort sin sak alltför väl — men det hade ju
varit löjligt. Hon tystade sitt samvete genom att säga i
sträng ton:
— Jag hoppas du inte ska behöva ställa till med flera
sådana där ursäktscener. . . Du är tvungen att behärska ditt
häftiga lynne, Anne.
— Ja, det skulle inte vara svårt alls, bara folk ville låta
bli att retas med mig för mitt utseendes skull, sade Anne med
en suck. — Andra saker tar jag med ro, men jag är nu sä
trött på att jämt få äta upp mitt röda hår, att jag blir alldeles
topp rasande... Tror ni verkligen, att mitt hår blir vackeit
kastanjebrunt, när jag hunnit växa upp och bli stor?
— Du skulle inte tänka så mycket på ditt utseende,
Anne. Du är bestämt fåfäng?
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
