- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
90

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Annes erfarenheter i söndagsskolan.
gno på bänken. Jag kommer att fråga dig om texten, när
du är hemma igen.
Anne begav sig åstad, oklanderligt iförd den styva svart-
och vita satinklänningen, som var tillräckligt tilltagen på
längden och minst av allt kunde kallas slankig, men starkt
framhöll alla kantigheter hos den magra lilla figuren. Hatten
var en liten platt blank sjömanshatt, vars totala brist på »bjefs»
likaledes grusat åtskilliga förhoppningar hos Anne, vilken i
hemlighet haft ljuva syner av blommor och band.
Blommor sörjde hon emellertid själv för, innan hon kom
ned på landsvägen, ty dä hon ett stycke fram pä Grönkul-
las avtagsväg stötte pa ett gyllene fält av vaggande smör-
blommor och en hel buske med de härligaste vilda rosor,
snodde Anne genast ihop en tjock girlang därav och prydde
därmed sin hatt. Meningarna om resultatet torde ha kunnat
vara delade, men Anne själv var storbelåten, där hon glatt
trippade framåt landsvägen med högburet huvud och svängande
röda flätor under blomsterståten av skärt och gult.
När hon kom fram till fru Lyndes hus, hade denna dam
redan gått. Anne fortsatte oförfärat ensam vägen fram till
kyrkan. Inne i vapenhuset fann hon en hel skara småflickor,
alla mer eller mindre grant utstyrda i vita, skära eller ljusblå
klänningar, och alla stirrade de med nyfikna blickar pä den
lilla främlingen i deras mitt med den egendomliga huvud-
prydnaden. Avonleas småflickor hade redan hört underliga
historier om Anne; fru Lynde sade, att hon hade ett för-
skräckligt häftigt lynne; Jerry Buote, drängpojken vid Grön-
kulla, berättade, att hon pratade tok både med sig själv och
träden och blommorna. De tittade på henne och viskade
med varandra bakom sina sångböcker. Ingen gjorde något
försök till närmande, varken dä eller sedan läsningen börjat
och Anne satt inne i fröken Rogersons klass.
Fröken Rogerson var en medelålders dam, som läst i
90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free