- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
93

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett högtidligt löfte.
kan längre fram, och den är väldigt ståtlig. Det är särskilt
två rader, som jag tycker låta så stiliga:
»Hejdlöst, i vilt tumult, nu flydde fiendens skaror,
Midians öde tycktes beseglat, dock — — —»
— Jag vet inte vad tumult är och inte heller Midian,
men det låter så bra . . . Tänk, att jag inte ska få läsa upp et
förrän nästa söndag. Jag ska läsa på det hela veckan. Se n
bad jag fröken Rogerson — för fru Lynde var för långt borta
— att visa mig er kyrkbänk. Jag satt så stilla jag nånsin
kunde, och texten var Uppenbarelsebokens tredje kapitel,
andra och tredje versen. Det var en fasligt lång text. Om
jag vore pastor, skulle jag välja ut små, behändiga texter.
Också predikan var gräsligt lång. Den skulle väl passa till
texten, kan jag förstå. Men intressant var han inte. Felet
med honom är nog, att han har inte ett enda dugg fantasi...
Jag hörde just inte mycket på honom. Jag lät tankarna löpa
och tänkte på så mycket nytt och märkvärdigt.. .
Marilla hade en hjälplös förnimmelse av, att hon borde
läxa upp Anne för allt detta. Men hon hölls tillbaka av det
obestridliga faktum, att åtskilligt av vad Anne sagt, säi skilt
om pastorns predikningar och herr Bells böner, var vad hon
i åratal själv tänkt i djupet av sitt hjärta, utan att någonsin
ge uttryck däråt. Det nästan tycktes henne, som om dessa
hemliga, aldrig uttalade kritiska tankar plötsligt tagit synbar
gestalt i det lilla stycke försummad mänsklighet, som här helt
frimodigt framlade sina anklagelser.
\
XII.
ETT HÖGTIDLIGT LÖFTE.
Det var ej förrän fredagen därefter, som Marilla hörde
historien om den blombekransade hatten. Hon kom hem från
fru Lynde och ställde genast Anne till räkenskap.
- 93 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free