- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
94

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett högtidligt löfte.
- Anne, fru Lynde påstår, att du var i kyrkan i sön-
dags med din hatt på det löjligaste sätt utstofferad med ny-
ponrosor och smörblommor. Hur kan du komma på en så-
dan galen idé? Du måste ha tagit dig ut som ett åkerspöke?
— Ja, jag vet nog, att gult och skärt inte klär mig . . .
började Anne.
— Klä och klä! Vem tror du frågar efter det? Det
var blommorna på din hatt, sak samma av vad färg de voro,
som var det löjliga. Du är ett ytterst tålamodsprövande barn.
- Jag kan inte fatta, varför det är löjligare att bära
blommor på hatten än på klänningen, invände Anne. — Så
många av småflickorna där hade buketter fastsatta med knapp-
nålar på klänningen. Vad är det för skillnad?
Marilla var emellertid ej hågad att låta sitt omdöme för-
villas av några försåtliga jämförelser.
— Du ska inte svara mig så där, Anne. Det var i alla
fall mycket dumt utav dig — gör aldrig om någonting sådant!
Fru Lynde trodde, att hon skulle sjunka genom golvet, när
hon såg dig komma in utspökad på det sättet. Hon kunde
inte komma dig så nära, att hon kunde säga åt dig att ta av
dem, förrän det var för sent. Hon säger, att folk pratade
alldeles förfärligt om’et... De trodde förstås, att jag inte hade
bättre vett än att jag lät dig gå tillstyrd på det sättet.
— Ack, vad jag är ledsen, sade Anne och fick tårarna
i ögonen. — Aldrig trodde jag ni skulle ta illa upp . . . Ro-
sorna och smörblommorna voro så söta, att jag trodde de
skulle ta sig riktigt nätt ut på min hatt. 6å många av de
andra småflickorna hade konstgjorda blommor på sina hattar.
— Jag är rädd, att jag vållar er fasligt mycket bekymmer och
bråk. Kanske ni hellre borde skicka mig tillbaka till barn-
hemmet? Det skulle vara rysligt, jag tror inte jag skulle härda
ut där, jag skulle nog få lungsot, så mager som jag är...
Men det vore ändå bättre än att ständigt vara en plåga för er...
_ 94 _

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free