- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
100

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Glada förväntningar.
- Jo jag lackar jag, sade Manila. - Nu kommer hot,
att fördärva både tänder och mage på sig. Sesa barn se mte
sä olycklig ut. Du får väl äta upp dem, efter Matthew har
ritt och köpt dem. Han borde hellre ha gett d,g peppar-
myntkarameller. De äro hälsosammare. Oor dig nu inte sjuk
genom att äta upp dem alla på en gång. .
- Ack nej, det ska jag visst inte, sade Anne ivrigt. -
jao- ska äta en endaste en i kväll, Marilla. Och kan jag inte
få ge bort hälften av dem åt Diana? Den andra hälften kom-
mer att smaka mig dubbelt så bra, om jag far ge nagra a
henne. O, så roligt att tänka på, att jag har någonting att
ge henne! , ,
- Det får man ändå säga till flickans berom, sade Ma-
rilla, sedan Anne gått upp på sitt gavelrum, att snal ar hon
inte. Det är jag glad åt, för snåla barn är en styggelse...
Kära hjärtanes, det är bara tre veckor se’n hon kom, och jag
tycker redan det är, som om hon hade varit här alltid. Jag
kan inte tänka mig huset utan henne. Ta nu inte på dig
den där minen »vad var det jag sa?», Matthew. Den ar ret-
sam nog hos ett fruntimmer, men rent odräglig hos en kail.
Jag är fullt villig att erkänna, att jag är glad, att jag gick med
på att behålla ungen och att jag tycker mer om henne för
var dag som går — men inbilla dig inte, att det är din för-
tjänst, käre Matthew.
XIII.
GLADA FÖRVÄNTNINGAR.
— Anne borde komma in och sätta sig till sitt handarbete,
sade Marilla, i det hon tittade på klockan och därifrån ut i
den starka eftermiddagssolen, där allting tycktes slöa i som-
marhettan.
100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free