- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
101

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Glada förväntningar.
— Hon stannade och lekte med Diana en halvtimme
längre än jag gav henne lov till, och nu sitter hon därute
uppflugen på vedstapeln och pratar med Matthew, så det går
som käpp i hjul, fastän hon mycket väl vet, att hon borde
vara härinne och sy. Och han står där naturligtvis och hör
på henne som en ann’ stolle — ju mera hon babblar och ju
konstigare saker hon säger, desto mera förtjust är han, det
syns nog. Anne Shirley, kom in på eviga minuten, hör du
inte, hur jag ropar!
En rad korta och hårda knackningar på fönstret åt väster
— och Anne kom flygande in på gården med lysande ögon,
en matt rodnad på kinderna och det utslagna håret fladdrande
efter sig som en guldröd kärve.
— O, Marilla, utbrast hon andlöst, det ska bli en sön-
dagsskoleutfärd i nästa vecka — de ska hållas på herr An-
drews’ äng, helt nära Mörka, speglande vågen! Rektorskan
Bell och fru Lynde ska göra glass — bara tänk, Marilla —
glass! Ack, söta Marilla, jag får väl vara med?
— Vill du vara snäll och titta på klockan, Anne. Hur
dags sa jag åt dig, att du skulle komma in?
— Klockan två — tänk, vad det ska bli roligt med den
utfärden, Marilla! Och jag får ju följa med? Jag har aldrig
varit med om någon utfärd — jag har bara drömt om så’na,
men —
— Ja, jag sa du skulle vara här klockan två. Och nu
fattas hon en kvart i tre. Jag kan just undra, varför du inte
lyder mig, Anne?
— Ack, visst var det min mening... Men vi ha så
gränslöst roligt vid Näktergalsro. Och så måste jag ju be-
rätta för Matthew om utfärden. Matthew, han hör så gärna
på mig, han ... Säg, jag får ju vara med?
— Du får lära dig att motstå frestelsen vid Näktergals-
bro eller vad det nu var du kallade det. . . När jag bestäm-
101

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free