Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glada förväntningar.
— Jag tycker inte om lapptäcken, sade Anne missmodigt,
i det hon letade fram sin arbetskorg och med en suck satte
sig ned framför en hög med röda och vita tygrutor. — Som-
lig slags sömnad skulle nog vara rolig, men det här är så
gruvligt enahanda. Man fogar ihop ruta vid ruta, men det
är ändå, som om man aldrig komme någon vart. Jag önskar
tiden ginge lika fort, när man syr ihop rutor, som när jag
leker med Diana. Marilla må tro, vi ha roligt om dagarna! . ..
Det är jag, som får hitta på det mesta av vad vi göra, men
det gör jag så innerligen gärna. Diana är så förfärligt snäll
och duktig med allt annat. Ni vet den där lilla sträckan på
andra sidan bäcken, som löper mellan våra ägor och Dianas
pappas? Den tillhör söndagsskolerektorn, och uppe i ena
hörnet står en liten krets av vita björkar — det mest roman-
tiska ställe man kan tänka sig, vet Marilla. Där ha Diana
och jag vår lekstuga. Vi kalla den Näktergalsro. Är det inte
ett poetiskt namn? Jag låg vaken och funderade en hel natt,
innan jag hittade pä det. Se’n, just som jag skulle somna,
kom det på mig liksom en ingivelse. Diana blev hänförd,
när hon hörde det. Där är så många söta sångfåglar i trä-
den runt omkring.
Vi ha vårt hus fint inrättat, må Marilla tro. Ni är tvungen
att komma och titta på det — va’? Vi ha stora kullerstenar,
alldeles övertäckta med mossa, till stolar, och bräden, som vi
satt upp från träd till träd i stället för hyllor. Och på dem
ha vi hela vår servis. Det är ju förstås bara hopplockade
porslinsskärvor, men det är ju den lättaste sak i världen att
låtsa, att de äro tallrikar och fat. Där finns en skärva av en karott
med en gren av röda och gula blommor, som är särskilt vac-
ker. Den ha vi inne i förmaket, och där ha vi också älvor-
nas spegel. Den har Diana hittat bakom deras hönshus.
Den är alldeles full av regnbågar — lyser och skiftar så vac-
kert — och Dianas mamma sa, att den hörde till en häng-
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
