- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
110

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Annes bekännelse.
hon gjort utav den. 1 alla händelser måste vi straffa henne
strängt, Matthew. ......
_ ,a det får du åta dig, sade Matthew och sträckte s.g
efter sin hatt. - Kom ihåg, att jag står utanför. Du har
själv undanbett dig all hjälp från mm sida
Marilla kände sig övergiven av alla. Hon kunde ej ens
gå till fru Lynde och be om råd.
Hon vandrade upp på gavelrummet med ett mycket all-
varligt ansikte och kom ned med ett ännu allvarligare. Anne
var alltjämt lika förstockad. Hon påstod som forut att hon
ej tagit broschen. Flickan hade tydligen gråtit, och Manila
kände ett stygn av medlidande, som hon dock genast för-
kvävde.
n.i får Sitta kvar oå rummet, ända tills du bekänner
— så mycket du vet det, sade hon.
_ Men utfärden är i morgon, Marilla, ropade Anne.
Den vill ni väl inte förhindra mig att vara med om, säg? Ni
släpper ju ut mig bara för den eftermiddagen? Sen ska jag
med glädje sitta kvar häruppe så länge ni vill. Men ack
utfärden måste jag vara med om.
— Du kommer varken på någon utfärd eller någon an-
nanstans förrän du bekänt, Anne.
— O, Marilla! flämtade Anne.
Men Marilla gick sin väg och stängde dörren.
Onsdagens morgon grydde så solig och klar, som om
den enkom beställts för utfärden. Fåglarna sjöngo kring Grön-
kulla; de höga vita liljorna ute i trädgården sände ut en ånga
av vällukt, som fläktade in genom dörrar och fönster. Björ-
karna nere i dälden vinkade och vajade glatt, som om de
väntade på Annes vanliga morgonhälsning från östra gavel-
fönstret.
Men Anne var ej vid sitt fönster. När Marilla bar upp
frukostbrickan till henne, fann hon flickan sittande helt hög-
110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free