Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En storm i ett vattenglas.
ker, och på vintern körde man hem vedlassen på den.
Anne hade hittat på namnet, när hon vistats en månad på
Grönkulla.
- Jag vet nog, att där inte gå några älskande, förkla-
rade hon för Marilla, men Diana och jag hålla just på med
att läsa en så’n rysligt rolig bok, och i den finns där en De
älskandes stråt. Därför ville vi ha en också, tyckte vi. Nam-
net är sött, va’? Och jag tycker särskilt om den stigen, där-
för att där kan man skratta och skrika så mycket man vill,
utan att folk frågar en, om man är klok ...
Anne gick ensam ut på morgonen och följde De älskan-
des stråt ända fram till bäcken. Här var henne Diana till
mötes, och de båda små flickorna vandrade därefter i sällskap
under lönnarnas kronor, tills de kommo fram till en liten
spång. Där lämnade de stigen, gingo genom herr Barrys
hage och förbi »Pil, pil, susa!» På andra sidan »Pil, pil,
susa!» kom Violernas dal - en liten grönskande fläck inne i
skuggan av herr Bells stora skog.
- Inte ä’ där några violer nu, inte, berättade Anne för
Marilla, men Diana säger, att om våren stå där tusen sinom
tusen — därför ha vi kallat den Violernas dal. Diana tycker
att jag är så styv i att hitta på bra namn på ställen. Det är
ändå trevligt att vara styv i någonting... Men Diana hittade
på Björkstigen. Jag lät henne få det, för hon ville så gärna,
men nog hade jag kunnat tänka ut någonting mera poetiskt
än Björkstigen rätt och slätt... Ett så’nt namn är det väl
ingen konst att hitta på! Men Björkstigen är i alla fall ett
av de vackraste ställen i hela världen, vet Marilla!
Det var den också. Andra människor, som sett mer
än Anne, tyckte så med, när de någon gång råkade förirra
sig dit.
Det var en liten smal, buktande stig, som slingrade sig
utför en långsträckt sluttning rakt igenom herr Bells skog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
