Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En storm i ett vattenglas.
vanligt till herr Bells granskog i akt och mening att stanna
baraÖså länge, att de hunne samla nog kåda till en »tugga».
Men det var härligt inne under granarna, och de långa gula
kådklumparna lyste så förföriskt som den grannaste bärnsten
från trädstammarna — de valde och petade loss och tuggade
och strövade hit och dit. Och det första, som återkallade
dem till medvetande av tidens gång, var ett gällt skrik från
Jimmy Glover, som satt uppflugen i toppen av en ärevördig
gammal gran.
— Lärar’n kommer!
Flickorna, som voro nere på flata marken, störtade först
i väg och lyckades nå skolhuset i sista sekunden. Gossarna,
som måste brådskande krångla sig ned ur träden, blevo för-
senade, och senast av alla kom Anne — Anne, som ej alls
brytt sig om att plocka någon kåda utan helt lycksalig vandrat
ensam vid den bortre ändan av grandungen, där ormbunkarna
räckte henne till midjan, sakta sjungande för sig själv och
med en krans av blåklockor på håret, som om hon vore detta
ensliga, skuggiga ställes älva. Men Anne kunde springa likt
ett rådjur, och nu gjorde hon ett sådant utomordentligt bruk
av sina långa ben, att hon hann upp pojkarna vid dörren och
for in i skolhuset tillsamman med dem, just som herr Phillips
skulle hänga upp sin hatt.
Herr Phillips’ krampaktiga begär att införa nyttiga refor-
mer hade fördunstat, och han ville visst inte ha besvär med
att straffa ett dussin lärjungar. Men han måste ju ändå på
något sätt stå vid sitt ord, som härvidlag var en hotelse. Han
såg sig därför om efter en syndabock och fann genast en
sådan i Anne, som hade sjunkit ned på sin plats, andfådd och
flämtande och med den glömda blåklockkransen hängande ned
över ena örat, varigenom hon kom att för omilda ögon se
ovanligt rufsig och slarvig ut.
— Anne Shirley, eftersom du tycks vara så förtjust i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
