- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
129

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En storm i ett vattenglas.
gossarnas sällskap, ska du väl få din vilja fram under resten
av lektionstiden, sade läraren försmädligt. — Tag blommorna
ur håret på dig och gå och sätt dig hos Oilbert Blythe!
De andra pojkarna fnittrade. Diana bleknade av delta-
gande, plockade kransen ur Annes hår och tryckte hårt hen-
nes hand. Anne stirrade på läraren som förvandlad till en
stenbild.
— Hörde du, vad jag sade, Anne? frågade herr Phil-
lips strängt.
— Ja, det gjorde jag, svarade Anne långsamt, men jag
kunde inte tro, att ni menade allvar.
— Jo, det kan jag försäkra, att jag gjorde, sade läraren
med det sarkastiska tonfall, som alla barnen, Anne mest, av-
skydde av hjärtans grund. Det förfelade aldrig sin verkan. —
Lyd genast!
Ett ögonblick såg Anne ut, som om hon ämnade abso-
lut vägra. Men se’n förstod hon, att det ej var någon annan
råd, reste sig stolt, gick över mittelgången, satte sig ned bred-
vid Gilbert Blythe, lade armarna mot pulpetskivan och begrov
ansiktet mellan dem. Ruby Gillis, som uppfångade en skymt
av det, när det sjönk ned, berättade för de andra på hem-
vägen från skolan, att hon aldrig sett någonting så hemskt
— »det var precis som en kalkad vägg, med otäcka små röda
fläckar på.»
För Anne var detta det ohyggligaste tänkbara. Det var
ju ledsamt att väljas ut, hon ensam, bland ett dussin barn,
som voro lika skyldiga; det var ännu värre att skickas att
sätta sig hos en pojke, men att denna pojke just skulle vara
Gilbert Blythe var en råga på kränkningen och förödmjukel-
sen, som fullkomligt knäckte henne. Hela hennes inre sjöd
av blygsel och vanmäktig vrede.
I början tittade de andra barnen åt hennes håli, sneglade
och fnissade och knuffade på varandra. Men när Anne aldrig
Montgomery, Anne på Grönkulla. 129 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free