- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
136

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En tebjudning och dess följder.
mer mycket lättare i ett rum, där det finns vackra saker. De
här grenarna ska jag sätta i den blå muggen och ställa dem
på mitt bord.
- Gå bara inte och strö blad efter dig i hela trappan!
Jag ska på ett möte i Skyddsföreningen i Carmody i afton,
Anne, och jag är nog inte hemma, förrän det blivit mörkt.
Du får duka fram kvällsvard åt Matthew och Jerry, och kom
ihåg, att du inte glömmer att lägga te i kannan, innan du
häller på det kokande vattnet, som du gjorde härom sistens.
- Ja, det var rysligt, att jag kunde glömma det, sade
Anne i urskuldande ton. - Men det var just samma kväll,
som jag försökte hitta på ett namn åt Violernas dal, och det
hindrade mig från att tänka på annat. Matthew var så för-
skräckligt snäll. Han bannades inte alls. Han la’ själv på
te och sa’, att jag behövde visst inte koka upp nytt vatten ...
Jag berättade en vacker fésaga för honom, medan det stod
och drog, och han tyckte inte det var långsamt alls att vänta.
Det var en ovanligt vacker fésaga, Marilla. Jag hade glömt
slutet på den, så att jag gjorde ihop ett slut själv, och Matthew
sa’, att han märkte inte alls, var skarven var.
— Matthew skulle tycka det vara alldeles i sin ordning,
om du hittade på att stiga upp och begära middag mitt i
natten. Men ha nu tankarna med dig, är du snäll! Och —
ja, jag vet verkligen inte, om jag gör rätt, du blir väl ännu
mera yr i mössan än vanligt — men du kunde ju få bjuda
Diana att komma hit över till dig i eftermiddag för att leka
och dricka te med dig.
— O, Marilla! — Anne knäppte ihop händerna. — Så
gränslöst roligt! Tänk, att ni ändå kunnat läsa mina tankar,
så att ni har förstått, hur jag har längtat efter just det...
Hon kommer och dricker te hos mig — precis som stort
folk! Jag ska visst inte glömma att lägga på teblad, när jag
136

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free