Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett nytt intresse.
XVII.
ETT NYTT INTRESSE.
Den följande eftermiddagen satt Anne lutad över sitt
lapptäcke invid köksfönstret, då hon händelsevis kom att titta
ut och fick syn på Diana, som stod nere vid Skogsnymfens
källa och vinkade på ett hemlighetsfullt sätt. I blinken var
Anne ute på gården och ilade snabbt ned till sänkan, medan
hennes uttrycksfulla ögon lyste av glad förundran och hopp-
fullhet. Men hoppet svann åter, när hon varsnade Dianas
nedslagna min.
- Har inte din mamma gett med sig? frågade hon
andlös.
Diana skakade sorgset på huvudet.
- Ack nej, du - vet du, hon säger, att jag aldrig mera
får leka med dig. Jag har gråtit, så att jag har kunnat gråta
ögonen ur mig, och sagt henne, att det inte var ditt fel, men
det tjänar ingenting till. Jag måste tigga och be henne så
länge, innan hon lät mig gå hit ned och säga farväl till dig.
Hon sa’, att jag bara skulle få stanna tio minuter, och hon
sitter och har klockan framför sig.
— Tio minuter är inte långt, när det gäller att säga farväl
för evigt, sade Anne med gråten i halsen. — O, Diana, vill
du heligt lova att aldrig glömma mig, din ungdomsvän, även
om du får aldrig så kära vänner längre fram i livet?
— Ack ja, det vill jag visst, snyftade Diana, och jag ska
aldrig skaffa mig någon ny bästa vän - jag vill ingen ha.
Jag skulle inte kunna hålla av någon så som jag håller av dig.
- O, Diana, ropade Anne och knäppte ihop händerna,
håller du av mig?
— Ja, det är klart! Visste du inte det?
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
