Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne som räddande ängel.
- O, Marilla, får jag springa nu genast - utan att
diska? Jag ska diska, när jag kommit tillbaka, men jag kan
omöjligt sinka mig med någonting så oromantiskt som disk-
ning i detta spännande ögonblick.
- Nå, så spring då, sade Marilla helt medgörligt. -
Men Anne - är du tokig? Kom tillbaka genast och ta nå-
gonting på dig!. .. Hm - likaväl kunde jag ropa till vinden.
Hon sprang utan både mössa och kofta. Se, hur hon far i
väg genom trädgården med håret fladdrande efter sig! Man
får minsann vara tacksam, om hon inte tar döden på sig av
förkylning.
Anne kom dansande hem i den purpurröda vinterskym-
ningen över de snöiga vidderna. Långt borta i sydväst
tindrade en stor, glänsande aftonstjärna på en himmel, som
stod blekt guldfärgad och luftigt skär över bländvita fält och
mörka dalkjusor, där barrskogen växte tät. Klangen från släd-
bjällror mellan de snöhöljda åsarna ljöd klar och spröd som
ett klockspel hos älvorna, men den tonade ej ljuvare än sången
i Annes hjärta och på hennes läppar.
— Nu ser ni framför er en fullkomligt lycklig människa,
Marilla, förkunnade hon. — Ja, jag är så lycklig — trots mitt
röda hår. Just nu är jag höjd över mitt röda hår. Fru Barry
tog mig i famn och grät och sa’, att hon ångrade sig så och
att hon aldrig kunde rätt löna mig för vad jag gjort... Jag
kände mig fasligt förlägen, Marilla, men jag sa’ så artigt jag
kunde: »Jag hyser inget agg mot er, fru Barry. Jag försäkrar
er nu för sista gången, att det aldrig var min mening att be-
rusa Diana, och härmed drar jag glömskans slöja över det
förflutna.» Det tyckte jag var ett ganska värdigt sätt att ut-
trycka sig, eller hur Marilla? Jag kände, att jag samlade litet
glödande kol på fru Barrys huvud. Se’n hade Diana och jag
så förtjusande trevligt med varandra. Diana visade mig ett
nytt slags virkning, som hon lärt sig av sin moster i Car-
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
