Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En konsert, en katastrof och en bekännelse.
betyda »ja», och fyra »nej.» Fem blinkar betyda »kom hit så
fort som möjligt, för jag har någonting viktigt att säga dig.»
Diana har alldeles nyss signalerat fem, och jag plågas så av
längtan att få veta, vad det är.
— Då ska du väl slippa plågas längre, sade Marilla och
såg försmädlig ut. — Du får gå, men du ska vara här till-
baka om tio minuter, kom ihåg det.
Anne kom ihåg och var tillbaka inom den utsatta tiden,
ehuru förmodligen ingen dödlig någonsin kommer att få veta,
vad det kostade henne att tränga ihop det angelägna samta-
let i samband med Dianas viktiga meddelande inom den korta
tidrymden av tio minuter. De unga damerna gjorde åtmin-
stone ett intensivt bruk utav dem.
— O, Marilla, kan ni tänka er! Ni vet, att i morgon är
det Dianas födelsedag. Och nu har hennes mamma sagt
henne, att hon skulle få be mig hem med sig direkte från sko-
lan, och så skulle jag få ligga över natten där! Och hennes
kusiner komma från Newbridge i en stor skrinda, som de ha
satt medar under, för att gå på diskussionsklubben och kon-
serten i goodtemplarsalen i morgon kväll. Och de skulle ta
Diana och mig med på konserten — om jag får gå för Ma-
rilla, förstås. Och det får jag väl! O, jag är i en sådan för-
färlig spänning!
— Lugna dig då, för du får inte gå. Du mår mycket
bättre hemma i din egen säng, och vad den där konserten
angår, så är det bara skräp, och små flickor ha ingenting alls
att göra på sådana tillställningar, som dra ut långt in på
nätterna.
— O, det här är ju ett sådant särskilt fall, bad Anne,
redan gråtfärdig. — Diana har bara en enda födelsedag på
året. Födelsedagar är ju verkligen rakt ingenting vanligt, Ma-
rilla. Prissy Andrews ska deklamera »Aftonklockans toner
flöda» — det är ett sådant vackert och moraliskt stycke, Ma-
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
