Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En konsert, en katastrof och en bekännelse.
det gällde hoppa, alltid! Det är då höjden, att sådant kan
äga rum i ett hyggligt och anständigt hus!
— Men vi skojade ju bara, återtog Anne. — Jag tycker,
att ni borde förlåta oss, fröken Barry, nu när vi ha bett om
ursäkt. Förlåt åtminstone Diana, så är ni så snäll, och låt
henne få sina pianolektioner. Diana har glatt sig så mycket
åt att få lära sig spela, och jag vet bäst, hur det är att glädja
sig åt en sak och sedan inte få den. Om ni måste vara stött
på någon, så var stött på mig! Förr i tiden var jag så van
vid att människor voro ovänliga mot mig, att jag kan stå ut
med det mycket bättre än Diana.
Den gamla frökens ögon hade nu mistat mycket av sitt
vassa uttryck, och de hade i stället börjat tindra, som om
hon kände sig road. Men hon sade i alla fall ganska strängt.
- Jag tycker inte ni äro ursäktade, därför att ni bara
skojade. När jag var ung, fingo minsann små flickor låta bli
sådant slags skoj. Du vet inte, vad det vill säga, att efter
en lång och besvärlig resa väckas upp ur sin söta sömn av
två stora klumpedumpor till flickor, som komma neddim-
pande på en.
- Jag vet inte, men jag kan tänka mig det, sade Anne
ivrigt. — Jag är säker på, att det måste ha varit mycket stö-
rande ...Men sätt er nu in i vårt ställe, fröken Barry. Har
ni någon fantasi? För då går det lättare. Vi visste inte, att
det låg någon människa i sängen, och ni nästan skrämde
ihjäl oss. Det var bland det hemskaste jag någonsin varit
med om ...Och inte fingo vi heller sova i gästrumssängen,
som vi fåttlöfte om . . . Ni är nog van att sova i gästrum.
Men försök att tänka er, hur ni skulle känna det, om ni vore
en liten föräldralös flicka, som det aldrig vederfarits en sådan
heder...
Den vassa blicken var vid detta laget alldeles försvunnen.
Fröken Barry lät faktiskt höra ett skratt - ett ljud, som kom
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
