- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
184

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fantasien på avvägar.
till skolan med aktsamma steg och kärleksfulla blickar, alldeles
som om hon trampade en helig mark.
- Det är underligt, förtrodde hon Diana, när jag går
här genom Violernas dal, bryr jag mig inte om, ifall Gil- i
fall någon annan skulle komma Över mig i klassen. Men när
jag sitter i skolan, då är det helt annorlunda, och jag bryr
mig mycket om det. Det finns så många olika Annor i mig.
Ibland tänker jag, att det är nog därför jag ställer till så myc-
ket oreda .. . Vore jag bara en enda Anne, skulle det vara
bra mycket bekvämare .. . Men inte hälften så roligt.
En juniafton, då fruktträdgårdarna åter klätt sig i sin
skäraste blomsterskrud, då grodornas kör klingade som små
silverklockor från träsket ovanför Mörka, speglande vågen och
luften stod full av vällukt från klöverfält och kåddoftande furu-
skogar, satt Anne vid sitt gavelfönster. Hon hade hållit på
med sina läxor, men det hade blivit så skumt, att hon ej
längre såg att läsa, och hon hade försjunkit i vakna dröm-
merier. Hon blickade ut förbi Snödrottningens grenar, som
ännu en gång lyste bländvita med sina klungor av blom.
I alla väsentliga avseenden var det lilla gavelrummet
oförändrat. Väggarna voro lika kallt vita, nåldynan lika hård,
de gula stolarna lika stela och siratliga som förr. Och ändå
var själva karaktären av rummet förändrad. Det var uppfyllt
av en levande och kraftigt pulserande personlighet, som tyck-
tes genomtränga allt och vara alldeles oberoende av skolflic-
kans läxböcker och klänningar och band — till och med av
den spräckta blå muggen, som stod på bordet full med äppel-
blommor. Det var som om dess rörliga invånarinnas alla
drömmar, antingen hon sov eller var vaken, hade tagit syn-
lig, ehuru icke materiell form och behängt det nakna rum-
met med de skiraste vävnader av regnbågsglans och mån-
glitter.
Omsider kom Marilla hastigt in med några av Annes
- 184 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free