Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne blir bortbjuden på te.
till postkontoret. - Har du träffat på någon ny själs-
frände? „
Glad iver präglade Annes hela väsen, stralade i hennes
ögon lyste i varje drag. Hon hade kommit dansande uppför
vägen, rörlig och munter som en liten luft-ande i augustikväl-
lens milda solsken och dåsiga skuggor.
- Nej, Marilla, men vad tror ni? Jag är bortbjuden pa
te till prästgården i morgon eftermiddag! Fru Allan har läm-
nat in det här brevet åt mig på postkontoret. Titta pa det,
Marilla! »Fröken Anne Shirley, Grönkulla.» Det är första
o-ången jag någonsin fått heta fröken. Det var en känsla, ma
Marilla tro!... Det här brevet skall jag alltid förvara bland
mina dyrbaraste skatter. _
— Fru Allan berättade för mig, att hon ämnade bjuda
alla barnen i hennes söndagsskoleklass i tur och ordning på te,
sade Marilla, som tog den underbara händelsen med jämnmod.
- Var nu inte så förfärligt het på gröten, barn! Försök att
lära dig att ta saker och ting litet mera lugnt!
Men om Anne skulle kunna lära sig att taga saker och
ting lugnt, hade hon först måst ändra om natur. Med sitt
känsliga, livliga temperament tog hon emot livets både sorger
och fröjder med tredubbel intensitet. Marilla förstod detta,
och det vållade henne en viss oro; hon anade, att kommande
motgångar skulle taga hårt på henne, och hon hade ännu ej
fullt klart för sig, att i den jämförelsevis lika stora förmågan
att njuta och fröjdas skulle ligga en fullt tillräcklig motvikt.
Marilla ansåg det därför som sin plikt att söka i Anne
inplanta ett lugnt och behärskat jämnmod — en sinnesför-
fattning, lika främmande för hennes natur som för en sprit-
tande solstråle på en av bäckens böljor. Men ansträngningarna
hade hittills, det måste hon med sorg erkänna, varit nära nog
fruktlösa. Gick någon förhoppning eller länge omhuldad plan
om intet, så damp Anne ned i »förtvivlans djup». Nådde den
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
