- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
199

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anne blir bortbjuden på te.
sin uppfyllelse, svävade hon i de sällaste rymder. Marilla hade
nästan börjat misströsta om att någonsin kunna omdana denna
lilla sällsamma och oberäkneliga varelse till den mönsterflicka
med det sedesamma väsendet och det alltid korrekta upp-
förandet, som hon gärna föreställde sig. Men hon skulle hel-
ler aldrig ha trott, att hon i själ och hjärta tyckte mycket
bättre om Anne sådan hon var.
Den kvällen gick Anne och lade sig, mållös av bedrö-
velse, därför att Matthew hade sagt, att vinden hade snurrat
över till nordost och att han fruktade, att det skulle bli regn
dagen därpå. Popplarnas sus omkring huset plågade henne,
det lät så likt smattrande regndroppar, och havsvikens av-
lägsna, dova brusande, som hon annars brukade lyssna till
med förtjusning, betagen i böljesvallets ständigt stigande och
fallande rytm, tycktes henne nu bebåda blott storm och ovä-
der åt en liten flicka, som särskilt önskade sig vackert väder.
Anne låg och trodde, att morgondagen aldrig skulle komma.
Men allting har ett slut, till och med natten omedelbart
före den dag, då man är bjuden på te till prästgården. Mor-
gonen var solklar och vacker, trots Matthews ogynnsamma
spådomar, och Annes livsandar stego till en hittills oanad grad.
— O, Marilla, det finns någonting uti mig i dag, som
kommer mig att älska allt vad jag ser, utbrast hon, medan
hon diskade frukostporslinet. — Ni kan inte tänka, hur snäll
jag känner mig! Skulle det inte vara roligt, om det kunde
hålla i? Jag tror, att jag skulle kunna bli en mönsterflicka,
om jag vore bjuden bort på te var dag. Men ack, Marilla,
det är också ett fasligt högtidligt tillfälle .. . Jag känner mig
sä ängslig. Tänk, om jag inte uppför mig riktigt som jag
bör? Ni vet, att jag aldrig förut druckit te i någon prästgård,
och jag har nog inte reda på alla regler för vad som passar
sig eller inte, fastän jag allt se’n jag kom hit ständigt har läst
vad >Hemmets tidning» har meddelat på sin avdelning »Goda
- 199 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free