- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
208

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anne kommer till korta i en hederssak.
_ ia se Marilla har sådan själsstyrka!... Men det har
inte jag jag kände, att jag inte stod ut med att hora Josie
Pve säaa »äh - du törs inte!» Hon skulle ha hoverat sig .
alla tider, om hon hade fått rätt... Och jag tycker, att jag
har blivit straffad så pass, att Marilla inte behöver vara sa
förfärligt ond på mig. Det är verkligen alls mte någonting
roligt att svimma. Och doktorn gjorde mig fasligt illa, nai
han& passade ihop min fotled. Jag kommer inte att kunna ga
på sex sju veckor, och lika länge dröjer det, innan jag far
se den’ nya lärarinnan. När jag kan gå i skolan, så är hon
inte ny längre. Och Gil- allihop i klassen hinna om mig.. .
O jao- måtte väl vara en svårt prövad varelse . . . Men jag
cJo hära alltsamnian tappert, bara inte Marilla ar ond
pa mig. , .
- Åhnej, kära barn, jag är inte ond pa dig, sade Ma-
rilla. — Det är synd om dig, det är inte tu tal om det, men,
som du säger, du far allt skylla dig själv. Seså, försök nu
att äta litet kvällsvard.
— Nu kommer allt min fantasi bra till pass, eller hur.
sade Anne. - Jag ska ligga och låtsa en hel hop roliga sa-
ker... Hur bär folk sig åt, som inte har någon fantasi, nar
de bryta benen av sig, tror Marilla?
Anne hade fullt skäl att välsigna sin spelande fantasi
många gånger under de tråkiga och enformiga sju veckor,
som nu följde. Hon var dock inte uteslutande hänvisad till
den. Hon hade många, som kommo och hälsade på henne,
och ej en dag förgick, utan att en eller flera av skolflickorna
tittade in för att lämna henne blommor och böcker och be-
rätta för henne om »händelserna» i Avonleas ungdomliga värld.
— Alla ha varit så vänliga och snälla, Marilla, suckade
Anne belåtet den dag, då hon första gången kunde linka tvars
över golvet. - Det är inte vidare roligt att vara sängliggande
sjuk, men det har ändå sina ljusa punkter, Marilla. Man
208

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free