- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
209

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anne kommer till korta i en hederssak.
märker, hur många vänner man har. Tänk att självaste sön-
dagsskolerektorn har varit och hälsat på mig, och han är
verkligen bra fin och hygglig... Jag ångrar nu, att jag har
anmärkt på hans sätt att läsa bönerna. Jag tror visst att han
menar dem, men han har fått den vanan att läsa dem, som
om han inte gjorde det. Den vanan kunde han nog lägga
bort, om han bara gjorde sig litet besvär...
Han berättade för mig, hur det var, när han själv som
pojke bröt sin fotled. Vad det är underligt att tänka sig, att
söndagsskolerektorn nånsin varit en pojke ... Så långt räcker
inte ens min fantasi. När jag försöker tänka mig honom som
pojke, ser jag honom för mig med grå polisonger och glas-
ögon, precis som han ser ut i söndagsskolan, bara helt liten
till växten . . . Men fru Allan kan man mycket lätt tänka sig
som liten flicka. Fru Allan har varit och hälsat på mig fjor-
ton gånger. Ä’ inte det att vara stolt över, så säg? ... En
prästfru, som har sin tid så upptagen! Och hon är mycket
rolig att ha på besök. Hon säger aldrig, att det var mitt
eget fel, och att hon hoppas det här ska bli mig en läxa och
en varnagel för livet... Så säger alltid fru Lynde. Också
Josie Pye har varit här. Jag tog emot henne så artigt jag
kunde, för jag tror nog hon var ledsen för att hon narrade
mig upp på takåsen. Om jag hade slagit ihjäl mig, hade hon
fått gå med hemska samvetskval i hela sitt liv . ..
Diana har varit en trofast väninna. Hon har varit här
varenda dag för att trösta mig i min ensamhet. Men o —
vad jag ska bli glad, när jag får gä i skolan, för jag har hört
så mycket intressant berättas om den nya lärarinnan. Alla
flickorna tycka hon är väldigt söt. Diana säger, att hon har
vackert ljust, lockigt hår och sådana milda, uttrycksfulla ögon.
Hon har mycket stiliga klänningar och större puffärmar än
någon annan i Avonlea. Varannan fredag har hon uppläs-
ning, då var och en får deklamera någonting eller deltaga i en
Montgomery, Anne på Grönkulla. — 209 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free