Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Stacys aftonunderhållning.
lilla bruna pulpeten bredvid Diana, med Ruby Gillis, som nic-
kade åt en tvärs över gången, Carrie Sloane, som skickade
små biljetter, och Julia Bell, som bjöd på det delikataste tugg-
gummi. Anne d.og ett djupt andetag av belåtenhet, när hon
formerade sin griffel och ordnade bokmärkena nere i sin pul-
petlåda. Livet var verkligen bra intressant.
I den nya lärarinnan fann hon ännu en uppriktig och
hjälpsam vän. Fröken Stacy var en gladlynt och behaglig
ung dam med den lyckliga förmågan att vinna och bibehålla
sina lärjungars tillgivenhet samt att locka fram det bästa de
ägde inom sig. Annes själ öppnade sig likt en blomma un-
der detta värmande och utvecklande inflytande, och hon und-
fägnade den beundrande Matthew och den mera kritiskt an-
lagda Marilla med de mest glödande beskrivningar på vad man
numera höll på med i skolan.
— Jag är alldeles betagen i fröken Stacy, Marilla. Hon
har ett sådant milt och fint sätt att vara och talar med en
sådan behaglig röst. När hon nämner mitt namn, känner jag
alldeles tydligt, att hon stavar det med »é» på slutet... Nu
i eftermiddag ha vi läst upp dikter. Jag önskar ni hade varit
där och hört mig deklamera »Lady Macbeth.» Jag lade in
hela min själ däri . . . När vi se’n gick hem, så sa’ Ruby Gil-
lis åt mig, att då jag läste den strofen »Du vill bli stor, har
ärelystnad nog; dock felas ondskan, som är dess följesven»
— så riktigt ryste hon ända in i märg och ben.
- Det där får du allt läsa upp för mig endera dagen
ute i ladan, tyckte Matthew.
— Det ska jag visst, det, sade Anne tankfullt, men jag
vet, att jag inte kommer att göra det lika bra. Det är inte
hälften så inspirerande ute i ladan som när man har en hel
skolklass, som andlöst lyssnar till ens ord. — Matthew kan
jag nog inte få att rysa.
- Fru Lynde sa’, att hon ryste, när hon i fredags såg
- 211 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
