Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew gör en upptäckt.
Anne sprang utför trappan och sjöng, sä hennes röst
gav genljud genom hela huset:
- Glad jul, Marilla! Glad jul, Matthew! Så fingo vi
ändå en vit jul, och jag är så glad, så glad! Vit måste en
jul vara - inte grön! Den är förresten inte grön - den är
bara sjaskigt urfäld brun och grå. . . Varför ska människor
kalla den grön? Nej - men - Matthew, ska jag ha det?
O! . . .
Matthew hade tafatt vecklat upp klänningen ur dess
pappersomhölje och höll fram den med en urskuldande blick
på sin syster. Marilla låtsades vara fullt upptagen med att
slå vatten på tekannan, men ur ena ögonvrån plirade hon
med ganska stort intresse på vad som försiggick.
Anne tog klänningen och betraktade den under vörd-
nadsfull tystnad. O, så söt den var - ett mjukt, mossgrönt
tyg med en förtjusande silkesglans, en kjol med de prydli-
gaste volanger och slåar och ett liv, rynkat på det finurligaste
och allra mest moderna sätt, med ett litet yvigt vitt spetsrysch
kring halsen. Men ärmarna — de voro dock det bästa av
allt och krönte värdigt verket! De långa, tätt åtslutande man-
schetterna gingo ända upp till armbågen, och över dem föllo
ut två charmanta puffar, delade på mitten av smala slåar och
rosetter av mossgröna sidenband . . .
— Det skulle just som vara en julklapp åt dig, Anne, sade
Matthew förläget. — Men — men — hur är det fatt, Anne?
Tycker du inte om den?
Ty Annes ögon hade plötsligt fyllts av tårar.
— Tycker om den! O, Matthew! — Anne hängde klän-
ningen över en stol och knäppte ihop händerna. — Den är
ju rent av bedårande! O, aldrig kan jag tacka er nog! Se,
sådana ärmar! Jag tycker alldeles det är som om det vore
en lycklig dröm! . ..
— Nå — låt oss nu i alla fall äta frukost, avbröt Marilla.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
