- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
228

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Annes kria.
hon utom sig av vrede - särskilt sedan hon fått se juvel-
halsbandet och diamantringen. Hela hennes vanskap for Ge-
raldine förbyttes till bittert hat, och hon svor en dyr ed, att
väninnan aldrig skulle gifta sig med Bertram. Men hon hyck-
lade i alla fall vänskap med Geraldme En afton nar de
stodo på bron över en vilt frambrusande flod trodde Cor-
delia att de voro ensamma, och knuffade Geraldme ned fran
bron’ med ett hemskt hånskratt: »Ha ha ha!» Men Bertram
såg alltsamman, och han störtade sig genast i floden med
ropet- »Jag skall rädda dig, min oförlikneliga Geraldme.»
Men han hade tyvärr glömt, att han inte kunde simma,
och de drunknade båda, hårt slutna i varandras armar. Deras
lik sköljdes kort därpå av vågorna upp på den grönskande
stranden. De begrovos i samma grav, och deras jordafard
var i högsta grad ståtlig, Diana. Det är bra mycket mera
romantiskt att sluta en historia med en begravning - och
här var det ju dubbelbegravning - än med brollop. Vad
Cordelia beträffar, så blev hon vansinnig av samvetskval och
måste intagas på ett dårhus. Det tyckte jag var den mest
poetiska vedergällningen för hennes brott.
— Det var makalöst vackert och spännande, sade Diana,
som tillhörde Matthews litterära riktning. - Jag kan inte fatta,
hur du kan hitta på sådana saker i ditt eget huvud, Anne.
jao- önskar min fantasi vore lika bra som din.
— Kära du, det skulle den vara, om du bara odlade
upp den, sade Anne tröstande. - Och jag har just tänkt ut
någonting, Diana. Du och jag ska bilda en förening for att
skriva ihop historier - bara för att öva oss - och den ska
förstås heta historiska klubben. Vi ska odla vår fantasi -
fröken Stacy har sagt, att det är mycket nyttigt. Men vi ska
inte låta den komma in på avvägar. Jag berättade för henne
om spökskogen, och då sa’ hon, att sådant var alls inte bra
228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free