- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
233

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den straffade fåfängan.
och det rör mig inte, vem som kommer högst upp i klassen
eller skriver de bästa kriorna eller får sjunga med i söndags-
kören efter detta .. . Det där är småsaker av ingen vikt för mig
numeia, för jag lär ändå aldrig mera kunna gå någonstans ...
Min bana är stängd. Snälla Marilla, gå er väg och titta inte
på mig!
- Om jag begriper ett skapat grand! sade den förbryl-
lade Marilla. - Kära barn, hur är det fatt med dig? Vad har
du ställt till för slag? Stig upp genast och tala om för mig.
Genast, hör du! Vad ska allt detta betyda?
Anne gled ned från sängen och stod hjälplös på golvet.
— Se på mitt hår, Marilla, viskade hon.
Marilla lydde, höjde på ljuset och såg granskande på
Annes hår, som i tunga massor hängde ned på hennes rygg.
Det hade onekligen ett ganska underligt utseende.
— Barn lilla, vad i all världen har du gjort åt ditt hår?
Det är ju grönt!
Ja, grönt borde det väl rätteligen kallas, om färgen var
sådan, att den kunde benämnas — en märkvärdig, grumligt
bronsgrön nyans, med strimmor här och där av den ur-
sprungliga röda färgen, vilka ytterligare förhöjde den hemska
effekten. Aldrig i sitt liv hade Marilla sett något så på en
gång komiskt och bedrövligt som Annes hår i detta ögonblick.
— ja, det är grönt, kved Anne. — Jag trodde ingenting
kunde vara så illa som rött hår. Men nu vet jag, att det är
tio gånger värre att ha grönt hår... O, Marilla, ni anar föga,
hur över alla gränser olycklig jag är.. .
— Jag anar föga, hur du kommit i det här eländet, men
nu är det min mening att ta reda på det, sade Marilla. —
Kom genast med ned i köket — häruppe är för kallt — och
berätta för mig, vad du har gjort. Jag har verkligen den se-
naste tiden gått och väntat på någonting. Du har nu inte
ställt till något spektakel på över två månader, och det blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free