- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
239

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett romantiskt äventyr.
sade den välvilliga Diana, och ditt hår har blivit bra mycket
mörkare, sedan det klipptes.
- Nej, tycker du verkligen det? sade Anne och rod-
nade av glädje. - Jag har ibland tyckt så själv - men jag
har aldrig vågat fråga någon annan, så rädd var jag att få
höra, att jag misstog mig. Tror du, att man skulle kunna
kalla det kastanjebrunt nu, Diana?
- Ja-a då! Jag tycker det är riktigt vackert, sade Diana
och tittade beundrande på de korta, silkeslena lockarna, som
täckte Annes huvud och höllos i styr av ett i rosett knutet
svart sammetsband.
De stodo vid stranden av den lilla sjön, nedanför Tall-
backen, där en smal, av björkar kransad udde löpte ut. Vid
dess ändpunkt fanns en liten brygga, som byggts ut i vatt-
net för fiskares och andjägares bekvämlighet. Ruby och Jane
voro på midsommardagen bjudna till Diana, och Anne hade
kommit ned för att leka med dem.
Denna sommar hade Anne och Diana tillbragt nästan
alla sina lediga stunder på och invid denna lilla sjön. Med
Näktergalsro var det förbi — herr Bell hade på våren helt
obarmhärtigt huggit ned den lilla träddungen längst bort i
hagen. Anne hade suttit bland stubbarna och gråtit.
Hon tröstade sig emellertid snart, och när allt kom om-
kring, som hon sade, voro ju hon och Diana stora flickorna
på tretton år, och då är man för gammal för sådana barns-
liga förströelser som lekstugor. Och det fanns mycket annan
rolighet, som man kunde hitta på kring sjön. Det var för-
tjusande att fiska foreller från bryggan, och de båda flickorna
hade också fått lov att ro omkring i den lilla flatbottnade
ekan, som herr Barry brukade ha, när han jagade änder.
Det var Annes idé, att de skulle dramatisera det vackra
och rörande Tennysonska poemet »Elaine», som de den före-
gående vintern fått läsa i skolan. De hade »resolverat» det
- 239

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free