- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
248

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Faster Josephine som välgörarinna.
Korna lunkade beskedligt utför stigen, och Anne följde
dem, försjunken i tankar och läsande högt för sig själv ett
stycke ur »Macbeth». De hade fått göra bekantskap med
Shakespeare i skolan förra vintern, och den engelske skalden
hade gjort ett mäktigt intryck på Anne, som lärt sig ganska
mycket av skådespelen utantill. När hon kom till raderna:
»Frukta ej,
Förr’n Birnams skog går fram mot Dunsinan.»
Nu går en skog ju fram mot Dunsinan,
Upp upp, till vapen!
slöt hon hänförd ögonen för att bättre kunna föreställa sig
den framryckande krigarskaran med de gröna grenarna i hän-
derna.
När hon åter slog upp dem, fick hon se Diana, som
kom gående genom grinden från de Barryska ägorna och såg
så viktig ut, att Anne genast gissade, att hon bar på någon
intressant nyhet. Hon ville emellertid ej röja någon alltför
stor nyfikenhet och inledde samtalet med en anmärkning om
den härliga solnedgången.
- Ja, det är rätt vackert i afton, tyckte även Diana. -
Men du må tro jag har någonting att berätta, Anne! Du får
gissa tre gånger.
— Charlotte Gillis ska vigas i kyrkan, och fru Allan vill,
att vi ska kläda den, ropade Anne.
— Orätt gissat! Charlottes fästman tycker att kyrkvig-
sel smakar för mycket av begravning och vill inte. Fast det
hade varit rysligt roligt. Försök igen!
— Jane Andrews får ha bjudning på sin födelse-
dag? Flon var ängslig, att inte hennes mamma skulle ge
henne lov.
Diana skakade på huvudet, och hennes svarta ögon strå-
Sade av skälmaktighet.
248

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free