Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faster Josephine som välgörarinna.
- Jag anar inte, vad det kan vara, sade Anne helt miss-
modigt. - Kanske Joe Mac Pherson följde dig hem från kyr-
kan i går eftermiddag?
- Pytt också! sade Diana. - Jag gick allt hem för mig
själv, jag. .. Nej, jag förstår, att du aldrig kan gissa det
Kära du, mamma hade brev i dag från faster Josephine, och
hon bjuder dig och mig att fara till stan om tisdag och gå
med henne på utställningen. Vad tycker du?
— O, Diana, viskade Anne och blev så »tagen», att hon
måste stödja sig mot stammen av en lönn. - Är det verk-
ligen ditt allvar? Och faster Josephines allvar? ... Men tänk,
om Marilla inte låter mig fara? Så var det härom dagen, när
Jane bjöd mig att åka med dem i deras char-å-bancs till kon-
serten på Vitsands hotell. Jag ville så gränslöst gärna fara,
men Marilla sa’, att det var bättre jag stannade hemma och
läste på mina läxor. Jag blev så ledsen och förtvivlad, vet
du, Diana, så att jag inte vitle läsa mina böner, när jag gick
och la’ mig. Men se’n ångrade jag mig och steg upp mitt i
natten och läste dem.
— Jag ska säga dig en sak, inföll Diana, vi ska be att
mamma frågar Marilla. Då ger hon säkert med sig, och vi
komma att få så gränslöst roligt, Anne. Jag har aldrig varit
på någon utställning, och det är så harmligt att höra de
andra flickorna tala om sina besök där. Jane och Ruby ha
varit där två gånger och ska visst dit igen.
— Jag ska inte tänka på det alls, förrän jag vet, huruvida
jag får fara eller ej, sade Anne beslutsamt. — Om jag satte
mig in uti det och gladde mig, och jag se’n inte finge, skulle
det vara mer än jag kunde härda ut med. Men om jag får
fara, så är jag bra glad åt att min nya kappa blir färdig till
dess. Marilla tyckte inte, att jag behövde någon ny kappa.
Hon sa’, att min gamla dugde mycket bra den här vintern
med och att jag borde vara nöjd med att få en ny klänning.
- 249 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
