- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
252

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Faster Josephine som välgörarinna.
- Ack nej, det visste jag rakt inte, sade Anne med
strålande ansikte. — Jag tycker liksom, att mina fräknar min-
skats, och det är ju mycket att vara tacksam för, men någon
annan förbättring hade jag verkligen inte vågat hoppats på...
Det var fasligt roligt att fröken Barry tycker det.
Fröken Barrys hus var inrett »överdådigt präktigt», be-
rättade Anne för Marilla längre fram. De båda små lantflickorna
blevo nästan förlägna, när de lämnades ensamma kvar i den
eleganta salongen och fröken Barry gick för att se till middagen.
- Det kan väl inte vara finare på ett kungligt slott, säg?
viskade Diana. - Jag har aldrig förut varit hemma hos faster
Josephine, och inte hade jag en aning om, att hon hade det
så storartat. Jag önskar Julia Bell vore här och finge se det
— hon tycker hennes mammas förmak är höjdén av allting
stiligt.
- Sammetsmatta, suckade Anne hänförd, och sidengar-
diner! Jag brukar drömma om sådana saker, Diana, men -
men — jag undrar ändå om jag skulle trivas med dem i läng-
den . .. Fast det är förstås alltid mycket roligt att låtsa sådant.
Detta stadsbesök blev sådant, att Anne och Diana levde
på minnet därav i åratal. Det var från början till slut upp-
fyllt av den mest roande omväxling.
På onsdagen tog fröken Barry dem med sig till industri-
utställningen, och där fingo de stanna hela dagen.
— Det var förtjusande, berättade Anne längre fram för
Marilla. — Jag vet verkligen inte, vad som var det mest in-
tressanta. Jag tror jag tyckte bäst om hästarna och blom-
morna och handarbetena. Josie Pye fick första priset för vir-
kade spetsar, och det unnar jag henne. Inte hade jag unnat
henne det förr i världen, men jag märker, att min karaktär
håller på att förbättras, och det är bra roligt. . . Herr Andrews
fick andra priset för gravensteineräpplen, och herr Bell tog
första priset för en gris. Diana sa’, att hon tyckte det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free