Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faster Josephine som välgörarinna.
löjligt, att en söndagskolerektor skulle få pris för en gris
men det inser jag då inte... Gör Marilla det? Hon sa’ att
nu blir hon alltid tvungen att tänka på grisen, när han står
och läser sina böner så högtidligt och gravlikt.
Clara Mac Pherson fick pris för målning, och fru Lynde
fick första priset för hemkärnat smör och hemgjord ost Så
Avonlea hedrade sig ju riktigt! Fru Lynde v&ar där samma
dag, och jag har aldrig förstått, hur mycket jag verkligen
tyckei om henne, förrän jag fick se hennes bekanta ansikte
bland alla de främmande människorna. Åh, där voro väl tusen
sinom tusen, Marilla, och själv kände jag mig så fasligt obe-
tydlig — fastän jag hade min nya kappa.
Jaha, och så såg vi en karl gå upp i ballong. O, vad
jag gärna skulle vilja fara upp i en ballong — tänk vad det
ska kittla skönt i ryggen!.. Och där var en annan karl, som
spådde en. Man skulle betala honom tio cents, och så ploc-
kade en liten fågel med sitt näbb ut ett brev åt en, och där
stod ens öde. Fröken Barry gav Diana och mig tio cents
vardera, så att vi skulle kunna få reda på vår framtid. Min
blev, att jag skulle gifta mig med en mörk man, som var
mycket rik, och att jag skulle komma att bosätta mig på andra
sidan ett stort vatten. Se’n så tittade jag noga på alla mörka
män, jag såg, men det var just ingen, som såg vidare trevlig
ut — det kan ju för resten hända, att det är väl tidigt att
titta efter honom ännu ...
Åh, det var en oförgätlig dag, Marilla. Jag var så trött,
att jag inte kunde somna om kvällen. Fröken Barry hade
bäddat åt oss inne på sitt gästrum, som hon lovat då för
längesedan. Det var ett väldigt fint rum, Marilla, men att få
ligga i ett gästrum var ändå inte precis vad jag hade tänkt
mig... Det är det ledsamma med att man växer upp, och
det börjar jag nu förstå. Mycket av det man längtade så
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
