Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nya seminaristerna.
När Marilla ej var i syföreningen, kunde man veta, att det var
någonting på tok på Grönkulla.
— Matthew fick ett sådant anfall åt sitt hjärta på torsdagen,
berättade Marilla, och jag ville ogärna gå ifrån honom. Jo
tack, han är bra nu igen, men de där anfallen sätta åt honom
oftare än förr, och jag är rätt ängslig. Doktorn säger, att
han måste undvika all sinnesrörelse. Den ordinationen är inte
svår att följa, för Matthew har verkligen aldrig utsatt sig för
några sinnesrörelser, men värre är det, att han inte heller får
uträtta något tungt arbete, och lika väl kan man förbjuda Matt-
hew att andas som att arbeta. Kom och lägg av dig ytter-
kläderna, Rachel. Du stannar väl och dricker te?
— Eftersom du är så enträgen, kära du, så gör jag väl
det, sade fru Rachel, som aldrig haftför avsikt att göra annat.
Fru Rachel och Marilla sutto i godan ro inne i förmaket,
medan Anne lagade i ordning teet och gräddade några små
bullar, som blevo så lätta och porösa och vackert ljusgula,
att de bröto udden till och med av fru Lyndes kritik.
- Jag får säga, att Annehar utvecklat sig till en bra
trevlig flicka, sade fru Rachel, när Marilla i solnedgången följde
henne utför avtagsvägen. — Hon är dig nog en utmärkt
hjälpreda.
— Det är hon verkligen, sade Marilla, och hon har på
senare tider blivit så stadig och pålitlig. Jag var rädd i bör-
jan, att hon aldrig skulle bli annat än en tanklös yrhätta, men
numera kan jag anförtro henne vad som helst.
- Nej, inte trodde jag, att hon skulle arta sig så bra,
när jag var här och såg henne för första gången för tre år
sedan, sade fru Rachel. - Kors i alla dar, ett sådant uppträde
hon ställde till! När jag kom hem den kvällen, sa’ jag till
Thomas: »Sanna mina ord, Thomas, sa’ jag, Marilla Cuthbert
får allt ångra vad hon gjort.» — Men jag misstog mig, oc
det riktigt gläder mig. Jag är Gud ske lov inte av den sor-
- 269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
