Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det tysta.
tens människor, som aldrig kunna förmås att erkänna, att
de misstagit sig. Jag misstog mig i fråga om Anne, men
det var föga underligt, för en konstigare, en mera förbluf-
fande unge har jag för min del aldrig råkat på. .. Men
det är märkvärdigt, vad hon förkovrat sig på de här tre åren
- inte minst vad utseendet angår. Hon har blivit en riktigt
söt flicka, fastän jag annars just inte är vidare svag för den
där bleka, storögda genren ... Jag tycker om litet mera piff
och litet starkare färger - som Diana Barrys till exempel
eller Ruby Gillis. Ruby är en riktigt stilig flicka. Men hur
det är — jag vet inte, hur det kan komma sig - när jag ser
Anne och dem tillsamman, så fastän hon inte är hälften så
vacker, kommer hon de andra att se litet simpla och bras-
kande ut... Ungefär som de där vita blommorna på höga
stänglar, som hon kallar narcisser, bredvid de röda, granna
pionerna . ..
XXXI.
I DET TYSTA.
Anne fick en sommar efter sitt sinne och njöt därav i
fulla drag. Hon och Diana så gott som levde utomhus och
fråssade i alla de utsökta njutningar, som De älskandes stråt,
Skogsnymfens källa, Violernas dal och Näktergalsro erbjödo.
Marilla lät Anne ströva omkring i fullkomlig frihet. Doktorn
från Spencervale, som kommit till Minnie May den natten hon
låg i strypsjuka, hade vid sommarlovets början en afton stött
på Anne hemma hos en av hans patienter, och han hade då
tittat skarpt på henne, satt ut munnen och ruskat på huvudet,
varjämte han genom en annan person skickade Marilla Cuth-
bert en hälsning, lydande sålunda:
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
