Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det tysta.
Det skedde även andra förändringar med Anne, ej mindre
påtagliga än de rent yttre. Först och främst blev hon mycket
tystare. Hon kanske tänkte så mycket mera och drömde nog
lika mycket som förr, men säkert är, att hon talade mindre.
Marilla kunde ej undgå att ge akt därpå.
— Du pratar inte hälften så mycket, som du gjorde
förr i världen, Anne, och inte använder du heller så många
stora ord. Vad är det åt dig?
Anne rodnade och skrattade litet, i det hon lade ned
sin bok och drömmande tittade ut genom fönstret, där slin-
gerväxtens stora och svällande röda knoppar redan vågade
sig fram under vårsolens värmande strålar.
— Jag vet inte — jag bryr mig inte om att prata så
mycket, sade hon och strök tankfullt hakan med pekfingret
— Det är roligare att tänka kära, vackra tankar och bevara
dem i sitt hjärta likt skatter. Jag tycker inte om, att andra
människor skratta eller förundra sig över dem . . .Och . . .
jag har liksom förlorat lusten att använda stora ord . . . Det
är nästan synd, inte sant, nu när jag själv blivit så stor, att
jag skulle kunna använda dem, och så inte längre bryr mig
om’et . . . Det är nog roligt på sitt sätt att vara stor, men
det är ändå inte det slags nöje, som jag väntade mig, Ma-
rilla . . . Det finns så mycket att lära och göra och tänka på,
att det blir ingen tid till stora ord . . . Fröken Stacy säger
för resten, att det är mycket bättre att fatta sig klart och kort.
Alla våra krior få vi skriva på ett så enkelt språk som möjligt.
Det var svårt i början. Jag var så van att hopa alla möjliga
fina och långa ord, som jag kunde tänka ut, och det var
minsann inte få. Men nu är jag van vid det andra och för-
står, att det är bättre.
— Hur har det gått med er historiska klubb? Den har
jag inte hört talas om nu på mycket länge.
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
