Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ute i stora världen.
Diana sköt ut läpparna, lade sitt svarta huvud på sned
och synade kritiskt pärlorna. Slutligen gav hon sin tillåtelse,
och pärlsnodden lades kring Annes smala vita hals.
- Du har en sådan stil på dig, Anne, sade Diana med
oförställd beundran. - Du håller ditt huvud så bra. Och så
är du så lång och smärt. Jag är en riktig klumpedumpa. Det
har jag alltid fruktat, och nu vet jag, att det är så. Och jag
får väl vara glad och nöjd ändå, kan jag tro.
— Men du har gropar i kinderna, sade Anne och log
ömt mot det vackra, livfulla ansiktet, som hölls så nära intill
hennes eget. - De älskligaste små gropar.. . Min dröm om
gropar har aldrig gått i uppfyllelse, men så många av mina
andra drömmar ha det, att jag inte får klaga. Är jag fär-
dig nu?
— Från topp till tå, sade Diana, och på dörrtröskeln
visade sig Marilla, kantig och mager som förr och med be-
tydligt grånat hår, men med ett mycket mildare ansikte. -
Kom in, Marilla, och titta på vår deklamerande fröken! Är
hon inte söt?
Marilla puttrade någonting obegripligt, men fann sig där-
efter föranlåten att ge vissa erkännanden.
— Jo, hon tar sig ganska nätt ut. Jag tycker om det
där sättet att bena håret och låta pannan komma till sin rätt.
Men klänningen får hon väl förstörd, när hon åker dit i denna
fuktiga luft, och bra tunn tycker jag också den är nu på kväl-
len. Akta nu väl din klänningskjol för hjulet, Anne, och sätt
på dig din varma kofta!
Därefter vandrade Marilla åter nedför trappan, belåtet
tänkande på hur bra Anne tog sig ut och hur synd det var,
att inte hon själv kunde fara med på aftonunderhållningen
och höra flickan deklamera.
— Det kanske ändå är för fuktigt för min klänning?
sade Anne oroligt.
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
