- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
290

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ute i stora världen.
sällskap. Han var en stor och tjock och trygg tjugo års
pojke med ett runt och uttryckslöst ansikte, och han led av
en pinsam oförmåga att konversera. Men han beundrade Anne
i hög grad och pöste av stolthet över att komma körande
till Vitsand med den långa och ståtliga flickan bredvid sig i
vagnen.
Men Anne kunde dock vrida sig en smula, där hon satt,
och prata med flickorna, och då och då riktade hon ett par
hövliga ord till Billy, som grinade brett, men aldrig hann få
något svar färdigt, förrän det var för sent. Hon hade sålunda
ändå ganska roligt under åkturen. Det var också den allra
härligaste afton. Landsvägen var full av lätta vagnar, alla på
väg till hotellet, och silverklara skratt klingade och genljödo
från alla håll.
När de kommo fram till hotellet, var detta klart upplyst
i alla sina tre våningar. De togos emot av damerna, som till-
hörde den arrangerande kommittén, och en av dem förde Anne
med sig till konstnärsfoyén, som var fylld av medlemmar till-
hörande Charlottetowns sångsällskap. Bland dem kände sig
Anne plötsligt blyg och lantlig och bortkommen. Hennes
klänning, som på östra gavelrummet tyckts henne så nätt,
föreföll nu enkel och »hemgjord» — verkligen alltför enkel,
tänkte hon, bland allt det siden och de spetsar, som glänste
och frasade omkring henne. Vad voro hennes billiga vita
pärlor i jämförelse med diamanterna på den där stora, vackra
damen bredvid henne? Och så futtig hennes stackars enda
ros tog sig ut mot de praktfulla drivhusblommor, som alla de
andra buro!
Anne lade av sig hatt och kappa och drog sig helt illa
till mods in i en vrå. Hon önskade sig tillbaka i det lilla vita
rummet på Grönkulla.
Än värre blev det ute på estraden i den stora festsalen,
dit om en stund alla de medverkande begåvo sig. Det elek-
290

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free