Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ute i stora världen.
triska ljuset stack henne i ögonen, parfymen och sorlet gjorde
henne yr i huvudet. Hon önskade, att hon sutte nere bland
åhörarna hos Diana och Jane, som tycktes ha mycket mun-
tert längre bort i salen.
Hon trängdes in mellan en korpulent dam i ljusrött siden
och en flicka i vit spetsklänning, som såg »nosig» ut. Den
tjocka damen vred på huvudet och granskade Anne genom
sin pince-nez, tills Anne fann denna mönstring outhärdlig och
helst hade velat springa sin väg. Och flickan i vita spets-
klänningen talade hörbart med sin närmaste granne om »bond-
landet» och om små »näpna lantlollor» och undrade, med en
blick på programmet, »vad man egentligen kunde åstadkomma
här på orten» ... Anne trodde, att hon skulle hata den vita
spetsflickan till sina dagars ända.
För Anne var det otur, att en mycket känd skådespeler-
ska, som för tillfället bodde på hotellet, hade lovat medverka
med ett par deklamationsnummer. Det var en smärt och smi-
dig," mörkögd dam i en underbar klänning av ljusgrått tyg,
luftigt och skimrande som månsken, med smycken kring hal-
sen och i det mörka håret. Hon hade en sällsamt böjlig röst
och en ovanlig uttrycksfullhet i föredraget, som fullkomligt
tjusade åhörarna. Anne glömde för stunden både sig själv
och sina bekymmer, och lyssnade med strålande ögon.
Men när numret var slut, slog hon plötsligt händerna
för ansiktet. Hur skulle hon någonsin kunna träda fram och
deklamera efter detta? Hade hon någonsin trott, att hon
kunde deklamera? . . . Ack, om hon väl vore tillbaka på
Grönkulla!
I detta svåra ögonblick hörde hon sitt namn ropas upp.
Hur det nu var, så lyckades Anne resa sig och osäkert träda
fram på estraden — hon märkte ej, hur den vita spetsflickan
spratt till och såg häpen ut, som om hon skämdes en liten
smula ... Hon var så blek, att Diana och Jane nere bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
