- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
299

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Välbeställd seminarist.
de lätta andedragen bortifrån sängen, begrov hon sitt ansikte
i kudden och grät efter sin flicka med en lidelsefull häftighet,
som förfärade henne själv, när hon längre fram blev lugn nog
för att reflektera över, hur illa det egentligen var av henne,
gamla, förståndiga människan, att så där ge sig hän åt en
sinnesrörelse...
Anne och de övriga eleverna från Avonlea hunno till
staden just lagom för att skynda i väg till seminariet. Den
första dagen förgick behagligt nog med sin glada brådska
och sin mångfald av nya intryck — man sammanträffade med
alla de andra eleverna, lärde sig att känna igen lärarna och
blev hänvisad till olika läxlag och parallellavdelningar. Anne
ämnade genast börja med det andra läsårets kurs, som hon
blivit tillrådd av fröken Stacy; Gilbert Blythe skulle göra det-
samma. Detta innebar, att de skulle kunna förskaffa sig av-
gångsbetyg från seminariet på ett år i stället för de vanliga
två, men det innebar naturligtvis också mycket trägnare och
mera ansträngande arbete.
Jane, Ruby, Josie och de båda gossarna, vilka ej besvä-
rades av någon större ambition, ämnade följa den vanliga läs-
ordningen och använda två år på kursen.
Anne erfor en ganska stark ensamhetskänsla, när hon
befann sig inne i en stor sal tillsamman med femtio andra
elever, av vilka hon ej kände en enda, utom den långe, mörk-
hårige gossen borta i andra ändan av rummet. Och såsom
hon kände honom, kunde det just göra detsamma, tyckte
hon . . . Hon var dock glad åt att de voro i samma klass.
— Jag skulle inte trivas, om jag inte hade honom att
tävla med, tänkte hon. — Fasligt beslutsam ser han ut. Han
har visst redan föresatt sig att vinna guldmedaljen... Om
ändå Ruby och Jane vore med här i klassen, så behövde
man inte känna sig så fasligt ensam. Jag undrar, vilka av
flickorna här jag kommer att bli god vän med. Jag lovade
- 299 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free