Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora dagen.
Anne hade en härlig dag, som hon uteslutande ägnade
åt sina kära ställen ute i det fria. Hon glömde aldrig denna
dag; den var så klar och utan ett moln, så rik på solsken
och blomsterprakt. Anne tillbragte några av de ljuvligaste
timmarna nere i fruktträdgården; därefter gick hon till Skogs-
nymfens källa, Näktergalsro och Violernas dal. Hon häl-
sade på i prästgården och fick en trevlig pratstund med fru
Allan, och till slut, på kvällen, följde hon med Matthew till
hagen för att hämta korna. Skogen stod övergjuten med
solnedgångens varma sken, men åsarnas skuggor föllo mörka.
Matthew vandrade långsamt, med sänkt huvud, och Anne,
högväxt och spänstig, rättade sina alltför raska steg efter hans.
— 1 dag har ni arbetat för mycket, Matthew, sade hon
i milt förebrående ton. — Tag inte för er mer än ni rår med
— ni har ju drängen till hjälp.
— Det har just inte varit mycket arbete i dag, sade
Matthew, i det han öppnade gårdsgrinden för att släppa ige-
nom korna. — Men gubben blir gammal, Anne lilla, och det
händer nog, att man glömmer det . . . Men jag har alltid
tyckt om att arbeta, och den dag jag inte orkar det . . .
— Om jag varit den där pojken, ni beställde från barn-
hemmet, sade Anne sorgset, så hade jag varit i stånd att
hjälpa er så mycket mer och hade kunnat bespara er möda
på tusen sätt. Bara för det skulle jag önska det . . .
— Jag ville nog hellre ha dig än ett dussin pojkar,
Anne, sade Matthew och klappade hennes hand. — Hör du
det — hellre än ett dussin pojkar. Var det kanske en pojke,
som tog det stora stipendiet? Åh nej — det var allt en flicka
— min flicka — min egen flicka, som jag är stolt över.
Han log sitt goda, försynta leende och vandrade in i
stallet till sina djur.
Anne tog med sig minnet därav, när hon den kvällen
gick upp på sitt rum och en lång stund satt vid det öppna
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
