Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kröken av vägen.
lea glömt den där gamla historien — jag hade själv glömt
den. Men den rann mig i minnet förra söndagen, när jag
såg Johns långa vackra gosse i kyrkan.
XXXVIII.
KRÖKEN AV VÄGEN.
Marilla for till staden dagen därpå och återvände på
kvällen. Anne hade följt Diana till Tallbacken, och när hon
kom hem igen, fann hon Marilla sittande vid köksbordet med
huvudet lutat i handen. Hela hennes hållning hade en prä-
gel av nedslagenhet, som skar Anne i hjärtat. Aldrig hade
hon sett Marilla sitta så där slapp och hopsjunken.
— Är du mycket trött, Marilla?
— Ja — nej — jag vet inte... sade Marilla tonlöst och
såg upp. — Trött är jag väl också, kan jag tro, men det har
jag inte tänkt på . . . Det är inte det.
- Råkade du ögonläkaren? Vad sade han? frågade
Anne ängsligt.
— Ja, jag råkade honom. Han undersökte mina ögon.
Han sa’, att om jag alldeles hör upp med att läsa och sy
och med allt annat arbete, som anstränger ögonen, och om
jag aktar mig för att gråta, och om jag använder de glas-
ögon, som han har ordinerat åt mig, så tror han, att mina
ögon inte ska försämras och att jag ska slippa min svåra
huvudvärk. Men gör jag inte allt det där, så blir jag sten-
blind om ett halvår. Blind! Anne, tänk på, vad det vill
säga!
Anne brast ut i ett häftigt rop och satt sedan tyst i en
minut. Det kändes som om hon ej kunde tala. Slutligen
sade hon med osäker röst:
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
