Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linare stenarter, bvilka foljde med på resor, stroftåg och
vandringar, hvaruti man under lediga stunder och hvilo-tider
hvassade sina vapen och ofriga, efter tidens satt, nodiga
redskap, samt med deras tillhjelp tillverkade nya. Så
upp-kommo hvarjehanda stenklubbor, hamrar, kilar,vxor,hyflar och
andra verktyg. Dessa voro till en del endast hackade eller
skråfligt rundade, sådana man ån oftare finner langre upp
åt landet eller nårmare landtryggen, och åter af finare
ar-bete, om ej eljest tillfalligheten gjort det, mera narmare
åt kusten. Håraf vela vi icke gissa eller draga den
slut-satsen att de grdfre voro aldre och begagnades då redan
nar Ostersjons vågor skoljde ofver finska slåttlandet flera
mil uppåt landtryggen, och ju langre tillandningar
inkråk-tade hafvet, ju langre led tiden framåt och med den
ut-vecklade sig den långsamt framskridande konsten; eller
att dessa skråfliga af inlandsk stenart naggade eller huggna
klubbor tillhort ortens aborigines eller urfolket och de
sli-pade, af utliindsk stenart, hitkomna genom dessa nejder
besokande fremlingar, eller att de forra blifvit begagnade
mot anfall från kustsidan och ju langre tillandningar
in-kråktade hafvet, ju langre stråckte sig kustvårnet mot
de angripande och falttåget flyttade sig med landets
till-vext lagre ned ifrån landtåsen åt hafvet; så att, då man i
mer mån, uppåt landet, finner de skråfligaste stenklubbor,
så upptMcker man några mil lagre ned dem dels skråfliga
och dels glatt slipade och nårmare kusten nåstan mera af
de glatt slipade och ej sållan af sådana stenartre som man
ej finner inom landet; utan beråtta vi blott vår erfarenhct
och åro dermed nojda att menniskorna i barndomen af
all konst bodde der vi nu hafva berg, och ju mera de
ut-bredde sig åt kusten, dess mera steg hon i konst,
hån-dighet, samt slutligen i odling och fredliga yrken, samt
begynte jågta efter vinst och beqvåmlighet tilis hon af
det på berget långre qvarblifna barbariska lynnet oroades
1846. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
