Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
I små, blanke perler brøt sveden ut på Hannas
panne; hun visket dem vekk med lommetørklæet.
«Men siden da, Elsa?»
En skygge av utålmod flakket over den andres
ansikt.
«Det finnes jo barnekrybber og daghjem her i
byen. Jeg får ordne mig så jeg ikke har
nattarbeid. Om formiddagen kan ungen bli passet
sammen med andre småunger. Om eftermiddagen og
natten kan jeg ha den selv.»
Med ett fyltes de gråbrune øinene av noget
in-nenifra — blev dype og dunkle. Da reiste Hanna
Mowitz sig, impulsivt slo hun armene om den unge
kvinnen.
«Kjære, vesle Elsa. Kjære, vesle Elsa vår.» Og
en tanke for gjennem henne og gjorde henne
ydmyg: dette lille mennesket vilde ofre alt for
barnet — samfundet på den ene siden, hun alene på
den andre — å, til henne skulde hun aldri få bruk
for å snakke om ansvar . . .
Varmt, men kort gjengjeldte Elsa Klausen
favntaket.
«Takk,» sa hun lavt. Så så hun ned på de tynne,
ringløse hendene sine.
«Men vi har noget å be dig om, Kalle og jeg. Det
første året — kunde du tenke dig å ha det her det
første året og passe det for mig, fru Mowitz? Jeg
kan jo ikke amme det selv; og de sier, det betyr så
meget at spebarn får ordentlig stell den første
tiden. Jeg må ha alt på det rene.»
I Hannas bryst jagde hjertet til — hysj, hysj, hun
5 — Enken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
