Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
En ånnen gang var Oline i forhør, som vidne i en
tyverisak. Da var hun så vrien i svarene at
skriveren blev flyende sint. «Nå har du å svare som et
kristent menneske på mitt spørsmål Oline,» sa han,
«eller jeg kan ikke ta dig i ed. Du så altså bestjålne
ta pungen op av lommen i sin bukse omtalte fredag
kveld?» — «Ja, pungen så eg og buksa så eg, men
om det var hasses bukse, det gjør eg ikkje ed på,»
svarte Oline.
Knut hukret litt inne under den bøide ryggen;
Line så fort op på moren og ned på strømpehælen
igjen, sa:
«Det er akkurat sånn bønder, som skriver om
bønder, lager til også. Det er visst det morsomste
de vet, når de kan vri på ordene, ikke sant, mor?»
«Det er iallfall morsommere enn byblødmene,»
mente Knut.
Flyktig, mer som i nervene enn tanken ante
moren at disse småstubbene kjedet Line; det gjorde
ikke ringeste avbrekk for henne. Borte i minnene,
fjern og munter i øinene fortsatte hun:
«De var et folk for sig, de gamle tjenerne.
Hjemme på Berger hadde vi en gårdsgutt, Peder Myra;
han hadde tjent hos morfar i prestegården, mor
hadde fått ham over til Berger fra Vestlandet. Da
han hadde arbeidet på Berger i femten år, tok far
ham inn på kontoret og sa, han skulde få høiere
lønn. Da så Peder lenge og mismodig på far. Så
sa han på sitt syngende mål: «Ka e det du sei,
Berger? Ska du gi meg lønnstillegg, sei du? Ka
ska i med det? I he greid me til denna dagen, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
