Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
de andre meslinger på sproget sitt, så vilde nok
ikke han være uten!
En frisk irritasjon tok på å røre sig i Hanna
Mowitz; hun kastet små kvasse blikk, snart på den
ene og snart på den andre. Da så hun at Otto Brun
hadde fått tak i Lines hånd og satt og lekte med
den. Så smeltet ergrelsen vekk, og bedre tanker
kom.
«Er Vesla Jensen familien din, Line?»
«Vet du ikke det da, gett? Tjukke slekten da,
gett.»
«Kusinen min, Bernt.»
«Død og plage. Sveisen pike, gett.»
«Veldig schtilig.»
«Henner skulde du samle på.»
«Det var noget å tenke på, gett.»
«Men Vesla er ikke lett å kviste, gett.»
Hanna tok vinkaraflen og vilde fylle glassene.
Med et høflig bukk erklærte begge de unge herrer
nei takk.
«Bare ett glass? Men dere er da ikke
avholdsmenn, hva?»
En stor latter svarte henne.
Alv reiste sig.
«Jeg har en flaske portvin inne hos mig —. De
er ikke ammet op på fruktsaft sånn som vi, ser
du fru Mowitz. Vil dere se hybelen min med det
samme, gutter?»
Hanna blev stående med hånden om den slanke
karaffelhalsen. En dirrende hånd. De to unge
menn slentret efter Alv gjenem stuen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
