Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Den civiliserade mannens frukost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han rätade på sig, när han kom så långt i sitt
resonemang. Men det var ändå inte utan att han kände
ett litet, litet nyp i hjärtat.
Ack, om jag varit så bekant med honom, att jag
kunnat stiga fram och ge honom en liten upplysning, så
hade han kunnat gå på utan oro. Det fanns inte ett spår
gåslever i denna gåsleverpastej. Den bestod uteslutande
av vid de stora slakterierna i Chicago preparerade
svininälvor!
Delikatesser äro utmärkt bra varor för —
källarmästaren. Genom sin höga saltmängd väcka de törst. Det
heter på fackspråket, att vinet smakar särskilt bra till
sådana saker, och för källarkunderna äro källarmästarne
auktoriteter.
Grosshandlaren fick en flaska vin, som utgjorde en det
tjugonde århundradets triumf. Det fanns ej en droppe vin
däri. Det var brännvin, färgat med anilin, tillsatt med
svavelsyra och mycket annat smått och gott, som ej så
noga kan specificeras.
Johan Larsson hade naturligtvis ej varit den äkta »lantis»
han var, om han ej också räknat medlemskap av
godtemplarorden.
Han drack följaktligen endast vatten.
Nu var man vid efterrätten.
Johan Larsson bestämde sig för äppeltårta.
Tårtfyllningen var gjord av torkade äpplen, som blekts
med svavel. Men det hade skett i enlighet med de
lärdomar, som givas vid kungliga lantbruksakademiens
experimentalfält. Så det var åtminstone en gentil förfalskning.
För att gästerna ej skulle förfalla till högmod över denna
ära, hade källarmästaren spätt på den efter eget recept.
Tårtfyllningen hade kokts i en kopparkastrull, som ej
förtents på flere år. Kopparärg är ju inte det allra
hälsosammaste, men det är i alla fall inte stort farligare än det
bly, som numera oftast användes i st. f. tenn vid
förtenningar.
Peterzohn bestämde sig för något lätt: vinbärskräm med
grädde. Ifråga om näringsvärde var det också ovanligt
lätt. Krämen var kokt på saft, som — såsom så gott
som all annan i handeln befintlig dylik — aldrig hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
