Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XV. En jämförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XV.
EN JÄMFÖRELSE.
En lördagseftermiddag då Johan Larsson gick
Drottninggatan fram stod där kö utanför en biograf. Det finns
bara 80 sådana i huvudstaden, så man får ej förundra
sig över, att man måste underkasta sig en smula möda
för att få vara med på det utomordentliga nöjet.
I kön upptäckte Johan Larsson en bekant, som han
hälsade:
»Goddag, Adolf!»
Den tilltalade gick genast ur kön och kom fram till
Johan Larsson.
»Å, det var då riktigt roligt att få se någon hemifrån!
Får jag bjuda på en kopp kaffe, så att jag blir i tillfälle
att få höra något om socknen?»
Johan Larsson tackade, och de gingo in på ett
konditori, där de efter åtskillig väntan fingo ett bord vid ett
dragigt fönster, vettande mot en mörk och smutsig
bakgård.
»Nå, hur trivs du i staden, Adolf?»
»Jag trivs inte alls. Jag bara längtar hem. Men jag
är glad, att jag ser slutet på det. Jag har tagit städsel
till hösten hos nämndeman i Täby».
»Men blir inte det bra enformigt efter allt det rörliga
livet här?»
»På landet är det inte enformigt. Det är stadslivet,
som är enformigt».
»Vad ont man kan säga om staden, det är väl ändå
för mycket?»
»Nej. Vet Johan Larsson vari min nuvarande
tillvaro består? Stiga upp klockan fem varje morgon, kasta
på sig kläderna, svälja en kopp cikorieblask med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:36:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ansprak/0048.html
