- Project Runeberg -  Antiqvarisk och arkitektonisk resa /
141

(1839) [MARC] Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sicre satle sin peruk och hatt på den dödes hufvud och
nian höljde hans kropp med tvenne soldatkappor, på det
ingen skulle få någon kunskap om händelsen. Samme
Carlberg fick sig uppdraget att med tolf man bortbära
hjellens lik. Vägen togs nedåt Tistedalen. Kapitenen
Schultz, som tillfälligtvis träffades och åtog sig att visa
rätta vägen, gick miste. Man befann sig snart vid en
brant backe, liket afföll i Carlbergs armar och blef vid
månens klara sken igenkändt af bärarne, hvilkas jemmer
och bedröfvelse måste med stränghet nedtystas. Sedan
man framkommit till högqvarteret i Tistedalen, nedsattes
båren. Carlberg gaf bärarna af egna medel några
mynttecken och gick nu en stund ensam och ”såg, såsom han
säger, med rinnande ögon och beklämdt hjerta på den döda
Konungen, då uti hans hufvud omlupo många besynnerlige
tankar öfver denne hjeltcns så oförmodade, hastiga död.”
Liket inlades sedan på golfvet i en kammare och Hertig
Carl Fredrik af Holstein, Fältmarskalken Mörner och
Generalen Duker ingingo bedröfvade och fällde tårar. Prins
Fredrik af Hessen bodde på Torpum treljerdedels mil
härifrån. Vid hans ankomst beslöts mot Hertigens af
Holstein mening, att belägringen skulle upphäfvas.

Det är bekant, att straxt efter Carl XII:s frånfälle
yppades misstankar rörande hans dödssätt. Den
liknöjdhet, hvarmed Maigret yttrade sig vid denna sorgliga
händelse, visar åtminstone, att densamma icke försatt honom
i någon bestörtning. Han sade nemligen: ”Voilå la piéce
finie, allons souper;” ett yttrande, som passat efter
åskådande af ett lumpet theaterstycke. Till dessa
omständigheter kommer, att man på förhand anat, att Konungen
den dagen skulle dö, och att han på morgonen uppbränt
(lera papper, att han varit dyster, såsom Carlberg inty-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antarkresa/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free