- Project Runeberg -  Antiqvarisk och arkitektonisk resa /
201

(1839) [MARC] Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl skall enligt berättelse förebrått sin Tyske
byggmästare derför, att han gjort fönslerna för stora och anspänt
takhvalfven endast på omgifningsmurarna. Denne
konstnär, som vaf säker pä sina beräkningar, svarade: ”Das
muss ich verstehen,” hvaröfver Hertigen blef så
uppbragt, att han drog värjan. Alt denne furste icke bätlre
förställ byggnadskonsten är mindre underligt, helst denna
var på hans lid löga ulliredd genom lärda skrifter. Att
han blifvit förtörnad öfver en så träffande förklaring,
liknar hans häftiga lynne. En författare har i sednare tider
yttrat, hvad en annan eftersagt, att nemligen meranämnde
helgedom lärer vara bland de första större kyrkor, der
man öfvergifvit det "Götiska” byggnadssättet att använda
pelarrader under takhvalfven. En dylik gissning röjer
mycken obekantskap med våra medeltidstempel, ty flera
större sådana finnas, som ulan pelarrader ha fasta
tak-hvalf. Det är uppenbart, att pelarraderne icke hade
kunnat här användas utan att mellan- och sidoskepp
derige-nom uppkommit, för hvilken anordning denna kyrka är
alltför smal. Dessulom ha de tjocka murarne i förening
med de grofva slräfpelarne all erforderlig styrka för alt
motverka lakhvalfvens utåtspänning, ett förhållande, som
tiden redan bekräftat. Kyrkan hade ursprungligen ett högt
gafveltak och en ansenlig tornspira, och alla sträfpelare
och hörnutsprång småspiror. Sådan var åtminstone ,
enligt en teckning i Dalbergs Svecieverk, denna helgedom,
hvilken 1603 genom en vådeld förlorade taklager och
in-nanrede. En hög tornspira blef tvenne år derefler
uppsatt, men denna nedblåste kort derpå. Sedan fick
kyrkan 1749 åter en tornspira, hvari åskan tre år derefter
nedslog, då hela betäckningen återigen uppgick i lågor
och klockorna nedsmälte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antarkresa/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free