Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mänga exempel, att elt större verk skulle kunna derom
sammanskrifvas. Vi vilja endast anföra ett par sådana.
Abboten Joachim af Calabrien, som lefde omkring
1200, Yar en ganska lärd man. Denne har i 30 bilder
framställt spådomar rörande Påfvens och presterskapets
öde och bifogat förklaringar på Italienska. Ifrågavarande
bilder äro satiriska skildringar, som anlyda Påfvens
tilltagande makt och religionens iråkade förfall.
Aflecknin-gar af dessa bilder, som gjort mycket uppseende och
blifvit af flera lärda vidare förklarade, finnas hos Wolf7
som lefde i sextonde seklet 13).
Erkebiskopen i Lund Birger, som dog 151», blef
engång i sittande råd angripen af Henrik Krummedige,
der-lor, att den förre antagit ett vapen med en lind, som
tillhörde den sednares sköldemärke. Birger förklarade, att
han vore Klockareson från Lindberg i Halland, alt han
derföre hade detta träd såsom ett minnesmärke af sin
födelsebygd, att den tredelta roten betydde den heliga
Trefaldigheten, slammen den odelbara Gudomen bestående
af trenne personer, de fem grenarne ocli lika många
rosorna Frälsarens sår, de tio bladen tio Guds bud, de sju
mångfärgade golfstenarne symboliserade lika många
dödliga synder, hvilka borde förtrampas, himmeln ofvan
af-såg Himle härad, hvari Lindberg ligger, men ännu mer
himmeln, som är vårt rätta fädernesland. Konungen och
rådet funno välbehag i den sinnrika förklaringen ocli
Birger behöll sin lind l*J. Denna händelse lärer
obestridligen ådagalägga, alt en andelig sinnebildslära fanns i
Danmark ända intill reformationstiden. I annat fall hade B i r—
13) Wolf, Lectiones memorabilés et récondilae T. I. p. 444—488.
M. Mallhias, Episc. Eccl. Lund. Series p. 221—223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
