- Project Runeberg -  Antiqvarisk och arkitektonisk resa /
275

(1839) [MARC] Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omfattningen liknar en stor spegelram ådagalägger, det
man icke gjort något slags afseende på den uråldriga
kyrkans sköna anordning. Tvenne kolonner uppbära
nemligen ett bjelkverk med en låg gafvel; allt i modernt
manér. Ehuru denna omfattning hvilar på altarbordet, ha
kolonnerne utan antaglig grund i den klassiska
ålderdomens eller medeltidens byggnadssätt fått så höga
fotställningar, att bjelkverket måst genom några språngs
uteslutning sänkas, på det att gafvelspetsen skulle kunna på
något vis inrymmas under takhvalfvet. Sålunda är icke
allenast all belysning från öster förlorad, utan altartaflan
tyckes liksom understödja takhvalfvet, som således till
en del bortskymmes.

Men hvarföre sammanhopa en mängd exempel på
allmänt kända förhållanden? Sjelfva Upsala domkyrka, denna
lika storartade som kolossala byggnad, har icke undgått
den nyare lidens arkitektoniska förbistring. Ingen, som
har begrepp 0111 och sinne för medeltidens konstutöfning,
lärer utan vemod betrakta dervarande altarprydnad.
Med-gifvom, att desse höga, kanalerade kolonner med sina
stora utsirade fotställningar, sina löfprydde förkroppade
bjelkverk och sin halfrunda kasetterade föreningsbåge
stå i intet slags harmoni med kathedralens rena
spets-bågsslil. Genombrytningen af denna altarprydnad Iemnar
visserligen elt begrepp om kyrkans öfverraskande
perspektiv, men en stor del går dock förlorad genom de
uppsatser, från hvilka afbrutne sidobågar uppstå, och genom
en strålande englasky, som höjer sig derbakom. Den har
aldrig hört, såsom de gamle sade, stenarne tala, den
nemligen som, inträdande genom hufvudingången i Upsala
domkyrka, ej uppfattar de höga pelarradernas, de luftiga
takhvalfvens hviskning, att här inrymmes en altarpryd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/antarkresa/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free